Den brottsliga hjärnan: adhd, hjärnskador, empati och risk

Inom psykologin och neurovetenskapen finns teorier som undersöker om hjärnans struktur och funktion kan ha betydelse för människors beteende, inklusive kriminalitet. Forskning har till exempel visat samband mellan brister i frontala, temporala och subkortikala hjärnregioner och svårigheter med beteendekontroll, känsloreglering och socialt samspel.

Bild som visar hjärnregionerna?

Frontalloberna och exekutiva funktioner

Särskilt viktig är frontalloben, som är en del av hjärnan som hjälper oss att planera, fatta beslut och kontrollera impulser. Om denna del av hjärnan fungerar sämre kan det bli svårare för en person att tänka igenom konsekvenser av sina handlingar och att stoppa impulsiva beteenden.

Frontalloberna sköter bland annat exekutiva funktioner, vilket är ett samlingsnamn för hjärnans kontrollfunktioner. Dessa funktioner gör det möjligt för oss att planera, hålla uppmärksamhet på en uppgift, kontrollera impulser och anpassa vårt beteende efter situationen. Om en person har svårigheter med exekutiva funktioner kan det till exempel bli svårt att organisera skolarbete, följa regler eller hantera frustration.

Problem med exekutiva funktioner och verbala svårigheter kan bidra till skolmisslyckanden och ibland även till låg självkänsla, vilket i sin tur kan öka risken för problematiska beteenden.

ADHD, skolmisslyckanden, arbetslöshet och brott

Svårigheter med exekutiva funktioner förekommer vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, till exempel adhd. Personer med adhd kan ha problem med saker som uppmärksamhet, impulskontroll och planering. Dessa svårigheter kan göra det mer utmanande att klara av skolans krav, och forskning visar att personer med adhd oftare än andra har svårt att få eller behålla en anställning, oavsett utbildningsnivå. Både skolmisslyckanden och arbetslöshet kan kopplas till kriminella beteenden.

Personer med adhd har också en högre risk än genomsnittet att utveckla beroenden, till exempel av tobak, alkohol, droger eller spel. Personer med adhd är två till tre gånger mer benägna att bli gripna eller dömde för brott. Dessutom uppfyller 25% av frihetsberövade personer kriterierna för adhd. Samtidigt visar forskning att många av dessa risker minskar med rätt stöd och behandling, där läkemedel ofta är en viktig del.

Studier visar dessutom att risken att dömas för brott är högre hos personer med adhd än i övriga befolkningen. Det betyder dock inte att de flesta personer med adhd begår brott. Precis som i annan forskning handlar det om statistiska samband, inte om att diagnosen i sig orsakar kriminalitet. Svårigheter med impulskontroll och planering kan i vissa situationer öka risken för problematiska beteenden.

Forskare betonar också att personer med adhd ofta har styrkor, till exempel kreativitet, energi och idérikedom. Med rätt stöd i skola och arbetsliv kan många av svårigheterna hanteras, vilket gör att fler kan ta till vara på sina förmågor. Det är också viktigt att ge stöd till hela familjer eftersom att problemen ofta ärvs, även släktingar till personer med adhd som själva inte har diagnosen har en ökad risk för att dömas för brott.

Hjärnskador och kriminalitet

Det finns också teorier som kopplar hjärnskador till kriminalitet. Studier har visat att personer som begår brott oftare rapporterar att de tidigare har fått slag mot huvudet eller upplevt situationer där de förlorat medvetandet, något som kan tyda på skallskador. Samtidigt är det svårt att avgöra orsak och verkan. Ett samband betyder inte automatiskt att det ena orsakar det andra. Det kan till exempel vara så att personer som redan har ett mer aggressivt beteende oftare hamnar i slagsmål och därför löper större risk att få huvudskador.

Vissa hjärnskador kan påverka områden i hjärnan som är viktiga för impulskontroll, planering och socialt beteende, särskilt i pannloben (frontalloben). Skador i dessa områden kan göra det svårare att kontrollera impulser, förstå sociala normer eller tänka igenom konsekvenser av sina handlingar. Det kan till exempel leda till ökad irritabilitet, impulsivitet, sämre stresstolerans eller minskad empati.

Även temporalloben (tinningloben) är viktig för sociala och känslomässiga processer. Den är bland annat kopplad till empati och förmågan att tolka andras känslor. Skador i denna del av hjärnan kan därför påverka hur väl en person förstår andra människors perspektiv och känslor.

Ett exempel på hur hjärnan kan påverka empati är frontotemporal demens, en sjukdom som drabbar hjärnans främre delar. Ett typiskt symtom är att personer gradvis förlorar förmågan till empati. I en studie där forskare använde hjärnavbildning (fMRI) fick patienter med sjukdomen se bilder som normalt väcker medkänsla, till exempel bilder av människor som upplever smärta. Hos friska personer aktiveras då vissa nätverk i hjärnan, men hos personer med frontotemporal demens syntes inte samma aktivering. Detta tyder på att förändringar i hjärnan kan påverka hur vi reagerar på andras lidande. Andra tillstånd där man har en begränsad förmåga till medlidande med andra och empatiproblem inom psykiatrin är till exempel psykopati.

Sammantaget tyder forskningen på att förändringar i hjärnan kan påverka beteendet, men kriminalitet är ett mer komplext område.

Intelligens och kriminalitet

En annan fråga som ibland diskuteras är om intelligens har ett samband med kriminalitet. Faktorer som skolmisslyckanden och arbetslöshet är tydligt kopplade till ökad risk för kriminalitet, vilket skulle kunna tyda på att intelligens spelar en roll.

Forskningen visar dock att sambandet mellan IQ och kriminalitet är svagt. I metastudier har man funnit att korrelationen ligger omkring 0,1 för vuxna och 0,2 för ungdomar. En korrelation är ett mått på hur starkt två faktorer hänger ihop. Värdet kan ligga mellan –1 och 1, där siffror nära 0 betyder att sambandet är svagt. Det innebär att intelligens bara förklarar en mycket liten del av varför vissa människor begår brott. Andra faktorer har visat sig ha starkare samband med kriminalitet ex framtida arbetsmöjligheter och mål med studier. Sociala faktorer, till exempel uppväxtmiljö, socioekonomisk situation och livsmöjligheter, har i vissa studier en korrelation på omkring 0,5.

Samtidigt tyder forskning på att hög kognitiv förmåga kan fungera som en skyddande faktor mot kriminalitet. En stor studie från Örebro universitet, där forskare följde nästan 500 000 män under flera decennier, visade att personer med högre IQ och bättre psykologisk motståndskraft hade en lägre risk att dömas för brott. Detta gällde även för personer som växt upp i mer utsatta miljöer, till exempel med en förälder som dömts för brott.

Resultaten tyder på att förmågor som att tänka klart, hantera stress och samarbeta med andra kan minska risken för kriminalitet. Forskare menar därför att det är viktigt att stärka barns kognitiva och psykologiska förmågor tidigt i livet, till exempel genom stöd i skolan och andra förebyggande insatser. På så sätt kan man minska risken för framtida kriminalitet även hos personer som växer upp under svåra förhållanden.