Inom psykologi och neurovetenskap finns teorier som undersöker om hjärnans struktur och funktion kan påverka kriminalitet. Forskning har visat samband mellan brister i frontala, temporala och subkortikala hjärnregioner och svårigheter med beteendekontroll, känsloreglering och socialt samspel.

Frontalloberna och exekutiva funktioner

Särskilt viktig är frontalloben, som hjälper oss att planera, fatta beslut och kontrollera impulser. Om denna del av hjärnan fungerar sämre kan det bli svårare att tänka igenom konsekvenser och att stoppa impulsiva reaktioner.

Frontalloberna styr bland annat våra exekutiva funktioner: förmågan att planera, hålla fokus, kontrollera impulser och anpassa beteendet efter situationen. Om dessa funktioner är nedsatta kan det bli svårare att organisera skolarbete, följa regler eller hantera frustration.

ADHD, skolmisslyckanden och kriminalitet

Svårigheter med exekutiva funktioner förekommer exempelvis vid adhd. Personer med adhd kan ha problem med uppmärksamhet, planering och impulskontroll, vilket kan göra det mer utmanande att klara skolans krav och senare arbetslivets struktur.

Forskning visar att personer med adhd oftare än andra riskerar skolmisslyckanden, arbetslöshet och beroendeproblematik. Dessa faktorer är i sin tur kopplade till ökad risk för kriminalitet. Samtidigt betyder det inte att de flesta personer med adhd begår brott. Det handlar om statistiska samband, inte om att diagnosen i sig orsakar kriminalitet.

Många av riskerna minskar dessutom med rätt stöd och behandling. Forskare betonar också att personer med adhd ofta har styrkor, till exempel kreativitet, energi och idérikedom.

Hjärnskador och socialt beteende

Det finns också teorier som kopplar hjärnskador till kriminalitet. Studier har visat att personer som begår brott oftare rapporterar tidigare skallskador eller medvetslöshet. Men det är svårt att avgöra orsak och verkan. Personer som redan har ett aggressivt beteende kan till exempel löpa större risk att hamna i slagsmål och därmed också få huvudskador.

Skador i pannloben kan göra det svårare att kontrollera impulser, förstå sociala normer eller tänka igenom konsekvenser. Även temporalloben har betydelse eftersom den är kopplad till empati och förmågan att tolka andras känslor.

Empati, demens och psykopati

Studier av frontotemporal demens visar hur förändringar i hjärnans främre delar kan påverka empati. När patienter med denna sjukdom får se bilder som normalt väcker medkänsla syns inte samma hjärnaktivering som hos friska personer. Det tyder på att hjärnförändringar kan påverka hur vi reagerar på andras lidande.

Liknande frågor aktualiseras också i forskning om psykopati, där begränsad empatisk förmåga och svårigheter att reagera på andras lidande är centrala teman.

Intelligens som risk- eller skyddsfaktor

Sambandet mellan IQ och kriminalitet är svagt. Metastudier visar att intelligens bara förklarar en liten del av variationen i brottsligt beteende. Sociala faktorer, till exempel uppväxtmiljö och livsvillkor, har ofta betydligt starkare samband.

Samtidigt tyder forskning på att hög kognitiv förmåga och psykologisk motståndskraft kan fungera som skyddsfaktorer. Förmågan att tänka klart, hantera stress och samarbeta med andra kan minska risken för kriminalitet, även i utsatta miljöer.

Förändringar i hjärnan kan påverka beteendet, men kriminalitet uppstår sällan av en enda neurologisk faktor.

Källor: Granhag, P. A., Strömwall, L. A., Ask, K. & Landström, S. (2021). Handbok i rättspsykologi. Liber. Howitt, D. (2002). Forensic & Criminal Psychology. Pearson Education. Karolinska Institutet Nyheter, forskning.se och NeuroPsykologi.org enligt ursprungsmaterialet.