Genetiska teorier om brott försöker förstå om vissa ärftliga faktorer kan påverka risken för aggressivt eller normbrytande beteende. Frågan har länge varit omdiskuterad, inte minst därför att den lätt missförstås som att gener skulle avgöra en människas framtid.
Könskromosomer och tidig forskning
En genetisk skillnad som ofta har diskuterats är könskromosomerna X och Y. Kombinationen XX leder vanligtvis till kvinnligt kön och XY till manligt kön. Eftersom maskulinitet ibland har kopplats till högre aggressivitet har forskare undersökt om personer med en extra könskromosom kan vara mer aggressiva än andra.
Vissa äldre studier visade att personer med avvikande kromosomuppsättningar något oftare förekom i brottsstatistik, men forskningen har inte kunnat visa något enkelt samband med våldsbrott. Resultaten pekar snarare på att kopplingen mellan kromosomer, aggressivitet och brott är mer komplex än man tidigare trodde.
MAOA, CDH13 och våldsbrott
Forskning har också undersökt om specifika gener kan ha betydelse för våldsamt beteende. Ett internationellt forskarlag lett från Karolinska Institutet identifierade två gener, MAOA och CDH13, som kan kopplas till ökad benägenhet att begå upprepade våldsbrott.
I studien analyserades arvsmassan hos 895 personer i Finland som dömts för olika typer av brott. Resultaten visade ett samband mellan upprepade våldsbrott och MAOA, en gen som påverkar nedbrytningen av dopamin i hjärnan. Hos personer som begått upprepade våldshandlingar identifierades även CDH13, som i tidigare forskning har kopplats till beteendestörningar och svårigheter med impulskontroll.
Vad resultaten inte betyder
Även om forskning kan koppla vissa gener till ökad sårbarhet för våldsamt beteende, kan resultaten inte användas för att förutsäga om en enskild person kommer att begå brott eller inte. Gener är bara en del av förklaringen.
Forskningen tyder i stället på att genetiska faktorer samspelar med miljö, livserfarenheter och exempelvis drogbruk. Det är i detta samspel som risken för aggressivt eller våldsamt beteende kan öka.
Genetik kan bidra till förståelsen av risk, men säger aldrig allt om en individ.
Källor: Howitt, D. (2002). Forensic & Criminal Psychology. Pearson Education. Karolinska Institutet Nyheter, Gener kopplas till upprepade våldsbrott.
