Individfokuserade teorier om brott

Det finns ett flertal biologiska teorier som lyfter fram genetik, hjärnans funktion, hormonnivåer och andra fysiska skillnader mellan individer som möjliga förklaringar till varför vissa individer begår brott. Forskning inom området använder bland annat tvillingstudier, adoptionsstudier, hjärnavbildning, fysiologiska mätningar eller neuropsykologi för att undersöka samband mellan biologiska faktorer och individers beteenden.

Det som forskningen identifierar är biologiska riskfaktorer som ökar enskilda individers sårbarhet för kriminella beteenden. En riskfaktor innebär inte att en person är förutbestämd att utveckla ett brottsligbeteende utan det innebär att sannolikheten för att personen ska utföra ett brottsligt beteende under vissa omständigheter ökar. Exempelvis så kan svårigheter med impulskontroll öka risken för att man begår en våldshandling men de biologiska faktorerna samspelar alltid med miljön. Den biologiska sårbarheten påverkas av saker som uppväxtförhållanden, relationer och livsvillkor.

Biologisk forskning används främst för att förklara antisociala beteenden (exempelvis impulsivitet, aggressivitet eller normbrytande beteenden) samt våldshandlingar. De är alltså inte tillräckliga för att förstå alla typer av brott. Ekonomiska brott eller ideologiskt motiverade brott kräver andra förklaringsmodeller.