Stämplingsteori och teorier om social inlärning fokuserar på hur omgivningen påverkar individens beteende. Här är frågan inte bara varför någon begår brott, utan också hur identitet, förväntningar och gruppnormer kan förstärka eller motverka normbrytande handlingar.

Stämplingsteori

Stämplingsteorin handlar om hur samhällets reaktioner på en person kan påverka framtida beteende. När en individ blir sedd som en "brottsling" eller "problemperson" kan denna etikett påverka både hur andra behandlar personen och hur personen ser på sig själv.

Om en individ uppfattar sig själv som kriminell kan det bli lättare att fortsätta med normbrytande beteende. Det hänger nära samman med begreppet självuppfyllande profetia: om omgivningen konsekvent förväntar sig ett visst beteende kan den förväntningen bidra till att beteendet faktiskt uppstår.

Därför kan alltför starka eller långvariga negativa reaktioner från samhället förstärka en negativ identitet och göra det svårare för individen att bryta med kriminalitet.

Social inlärning

Teorier om social inlärning förklarar brott genom att fokusera på hur människor lär sig beteenden i samspel med andra. Familj, vänner, grupper och digitala miljöer kan påverka vilka normer en individ tar till sig.

Om personer i ens närhet begår brott eller har en positiv inställning till brott ökar risken att man själv utvecklar liknande beteenden eller attityder. På samma sätt kan laglydiga normer förstärkas i miljöer där regler och ansvar värderas högt.

Belöning, grupptryck och neutralisering

Brottsligt beteende kan förstärkas om det leder till något som upplevs som positivt, till exempel pengar, status, spänning eller uppmärksamhet. Grupptryck kan också få människor att göra sådant de annars inte hade gjort.

En viktig del av social inlärning är neutraliseringsteorin. Den beskriver hur personer som begår brott ofta rättfärdigar sina handlingar, till exempel genom att skylla på omständigheter, hävda att offret förtjänade det eller förneka att någon skadats.

  • "Alla andra gör också så."
  • "Ingen blev egentligen skadad."
  • "Det var någon annans fel att det blev så här."

Sådana tankemönster kan minska skuld och göra det lättare att fortsätta med normbrytande beteende.

För att förebygga brott räcker det inte att reagera på handlingen. Det krävs också arbete med självbild, relationer och vilka normer som lärs in.

Källor: Granhag, P. A., Strömwall, L. A., Ask, K. & Landström, S. (2021). Handbok i rättspsykologi. Liber. SO-rummet och Rådet för brottsförebyggande i Finland enligt ursprungsmaterialet.