Minnesprocessen och rekonstruktiva minnen

Minnet brukar delas in i tre huvudprocesser: inkodning, lagring och återerinring. För att förstå varför vittnen ibland lämnar felaktiga eller ofullständiga uppgifter behöver man förstå hur dessa tre processer fungerar.

• Inkodning är den process där ett minne skapas när vi upplever en händelse.
• Lagring är perioden mellan händelsen och det tillfälle då minnet ska återges.
• Återerinring är den process där vi försöker plocka fram och beskriva det vi tidigare har upplevt.

Var och en av dessa processer kan påverkas av olika faktorer, vilket innebär att minnet kan förändras innan det återges.

Inkodning – när minnen skapas

Inkodning innebär att information registreras och omvandlas till ett minne. Hur väl ett minne kodas in har stor betydelse för hur detaljerat och korrekt det senare kan återges.

För vittnen sker inkodningen ofta under mycket ogynnsamma förhållanden. Händelsen kan vara kortvarig, oväntad och känslomässigt stark. Dessutom kan sikten vara begränsad eller uppmärksamheten riktad mot endast vissa delar av händelsen. Detta gör att minnet redan från början kan bli ofullständigt.

Exponeringstidens betydelse

Hur länge ett vittne observerar en händelse har stor betydelse för hur mycket information som hinner kodas in. Om en person endast ser en gärningsperson under några sekunder blir möjligheten att senare beskriva personen betydligt sämre än om observationen varar under flera minuter.

Samtidigt innebär en längre exponeringstid inte att vittnet automatiskt kommer ihåg allt som har hänt. En person som exempelvis utsätts för en kidnappning under flera dagar kan inte förväntas minnas varje detalj. Minnets kapacitet är begränsad, och även långa händelser innehåller mer information än vad hjärnan kan registrera och lagra.

Känsloladdade situationer

En av de viktigaste faktorerna vid inkodning är hur känslomässigt laddad en händelse är. Forskning visar att personer som upplever mycket starka känslor ofta blir bättre på att minnas central information, det vill säga den information som är viktigast för händelseförloppet, exempelvis gärningspersonens handlingar eller hotet mot offret. Däremot blir de ofta sämre på att minnas perifer information, alltså detaljer som har mindre betydelse för det som sker. Exempel på perifer information är vilken musik som spelades i bakgrunden eller vilka personer som befann sig lite längre bort.

Den amerikanske psykologen Donald Easterbrook presenterade en teori som brukar kallas Easterbrooks hypotes. Hypotesen innebär att stark stress eller rädsla leder till att människans uppmärksamhet koncentreras till det som uppfattas som mest betydelsefullt. Uppmärksamheten blir därför mer begränsad, ett fenomen som ofta beskrivs som tunnelseende.

Det är dock viktigt att skilja mellan vad vittnet faktiskt registrerar och vad personen senare kan återge. Modern forskning visar att tunnelseendet framför allt verkar vara mentalt snarare än rent visuellt. Vittnet registrerar ofta mer information än vad det senare kommer ihåg direkt efter händelsen. När den akuta stressen har lagt sig och personen fått känslomässig distans kan även tidigare svåråtkomliga detaljer ibland återerinras.

Vapenfokuseringseffekten

När ett vapen förekommer vid ett brott riktas en stor del av vittnets uppmärksamhet mot vapnet. Detta fenomen kallas vapenfokuseringseffekten (weapon focus effect). Eftersom vapnet uppfattas som det största hotet får andra detaljer mindre uppmärksamhet. Vittnet kan därför ha svårt att beskriva exempelvis gärningspersonens ansikte, kläder eller andra kännetecken.

Detta innebär att ett vittne mycket väl kan ge en detaljerad beskrivning av vapnet samtidigt som beskrivningen av gärningspersonen är betydligt mindre tillförlitlig.

Starka känslor påverkar inte bara vad vi minns utan även hur vi uppfattar tid. Vid traumatiska händelser tenderar människor att överskatta hur länge en situation pågått. En händelse som i verkligheten varade i ungefär en minut kan upplevas som betydligt längre.

Denna förändrade tidsuppfattning innebär inte att vittnet medvetet lämnar felaktiga uppgifter. Den är en naturlig följd av hur hjärnan bearbetar mycket stressande situationer.

Lagring och glömska

Lagringen påverkas av hur lång tid som förflyter mellan inkodningen och tillfället då vi ska återge informationen. Vi glömmer saker. Oftast försvinner en stor del av minnet direkt efter händelsen, och därefter fortsätter minnet att försämras, men i en betydligt långsammare takt.

Ebbinghaus utförde några av de tidigaste vetenskapliga experimenten kring minne. I dessa lät han försökspersoner memorera nonsensord bestående av tre bokstäver, till exempel GUK, VUL, NOV och så vidare. Försökspersonerna fick en lista med dessa nonsensord att lära sig och ombads sedan att återge orden. När de hade lärt sig listan lät han en viss tid gå, varefter de återigen fick försöka lära sig samma lista.

I experimentet noterade han att försökspersonerna redan efter en timme efter inlärningstillfället behövde använda minst 50 % av den ursprungliga inlärningstiden för att åter lära sig orden och uppnå samma prestation. Med andra ord: om det tog 10 minuter att lära sig orden första gången, krävdes det minst 5 minuters repetition en timme senare för att uppnå samma resultat.

Experimentet visade också att ordningen på nonsensorden spelade roll. Försökspersonerna mindes bättre de ord som stod i början av listan och de som stod i slutet. Detta beror sannolikt på att orden i början av listan hinner bearbetas längre tid i arbetsminnet, vilket ökar chansen att de lagras i långtidsminnet. Detta kallas för Serial Position Effect.

De ord som stod sist i listan kom försökspersonerna ihåg bättre än orden i mitten om testet skedde direkt efter inlärningen. Om de däremot först blev distraherade innan testet, försvann denna effekt. Detta beror sannolikt på att orden fortfarande finns kvar i arbetsminnet vid ett direkt test, men försvinner vid distraktion. Detta kallas för Recency Effect.

Både Serial Position Effect och Recency Effect kan påverka vad vi minns i samband med en rättegång. Man minns ofta bättre den information som presenteras först, och även det som presenteras sist, till exempel i en sammanfattning. Detta gör att inledning och avslut kan bli särskilt betydelsefulla för utgången av en rättegång.

Återerinring och rekonstruktiva minnen

Våra minnen är rekonstruktiva, vilket innebär att de förändras över tid. Varje gång vi tänker på ett minne skapar vi en ny version av det. Information kan tillkomma och annan information kan försvinna.

Interferens innebär att tidigare eller ny information blandas ihop med det minne vi försöker återge. Till exempel kan jag blanda ihop minnet av julen för två år sedan med både tidigare jular och senare jular. Ju längre lagringsperioden är, desto större blir risken för interferens.

Ett experiment som visar hur rekonstruktiva minnen kan påverkas av ny information kan se ut så här: En grupp på 40 personer får titta på en filmatisering av ett brott där förövaren bär en grå t-shirt. Gruppen delas sedan i två delar.

• 20 personer får läsa en korrekt sammanfattning av filmen.
• 20 personer får läsa en sammanfattning som innehåller ett felaktigt påstående, nämligen att t-shirten var grön.

Efter detta får alla svara på frågor om filmen, bland annat: "Vilken färg hade förövarens t-shirt?"

De som fått den missvisande informationen uppger ofta fel svar och tror att t-shirten var grön. Rekonstruktionen av minnet kan ibland skapa ett helt nytt minne, men ibland uppstår ett sammanblandat minne där originalinformation och ny information kombineras.

Ett annat experiment som visar detta handlade om en film där åtta högljudda demonstranter stör en professors föreläsning.

• Hälften av deltagarna fick frågan: "Var ledaren av de fyra demonstranterna en man?"
• Den andra hälften fick frågan: "Var ledaren av de tolv demonstranterna en man?"

När deltagarna en vecka senare fick återge vad de sett uppskattade de som fått frågan om tolv demonstranter att de sett i genomsnitt 8,9 personer, medan den andra gruppen uppskattade antalet till 6,4 personer.

Forskning visar dock att förändring av minnen i högre grad verkar uppstå kopplat till mindre väsentlig information och i mindre grad kopplat till de mer centrala delarna av ett händelseförlopp.