Vid en vittneskonfrontation ombeds ett vittne att identifiera en misstänkt. Här testas vittnets förmåga till igenkänning, vilket är enklare att göra än att fritt kunna återerinra sig något ur minnet.
Man sätter ihop en konfrontationsgrupp som utgörs av minst sex stycken figuranter, och bland dessa finns en målperson. Målpersonen är alltså den misstänkte. Övriga figuranter kallas för distraktorer och är personer som vi vet är oskyldiga till detta brott.
Viktigt att det blir rätt. Vid en amerikansk studie gick man igenom 40 fall där personer blivit felaktigt dömda för brott och sedan friats på grund av utvecklingen av ny teknik, så kallad DNA-analys. I 36 av dessa fall hade de oskyldiga dömts efter att ha blivit felaktigt utpekade av vittnen. 5 av dessa personer satt och väntade på att bli avrättade. Därför är det mycket viktigt att man genomför vittneskonfrontationer på ett korrekt sätt.
Typer av konfrontationer
Man kan genomföra konfrontationen live eller via fotografier. Många tror att live är bättre än fotografier, men forskning visar att så inte är fallet förutsatt att identifikationen endast handlar om att känna igen ansikten.
Man kan genomföra konfrontationer där alla figuranter kommer in samtidigt och står uppställda bredvid varandra. Detta kallas för simultan konfrontation. Man kan också presentera figuranterna en efter en och låta vittnet ta ställning till om de är den efterfrågade personen eller inte. Detta kallas för sekventiell konfrontation. Forskningen visar att båda metoderna har samma grad av korrekta utpekanden. Men den visar också att siffran för inkorrekta identifikationer är mycket högre för simultana konfrontationer än för sekventiella. Detta beror antagligen på att vittnet pekar ut den person som de anser är mest lik den bild som hen eller hon har av gärningspersonen.
I vissa fall kan det också finnas flera gärningspersoner och flera misstänkta. I dessa fall är det viktigt att inte inkludera flera misstänkta i samma vittneskonfrontation. Detta kan man förstå eftersom risken för ett felaktigt utpekande på grund av slump ökar om antalet misstänkta i konfrontationsgruppen är flera.
Val av distraktorer
När man väljer ut distraktorer är det viktigt att man utgår ifrån vittnets beskrivning av den misstänkte. Om vittnet exempelvis beskrivit en lång man med breda axlar och medellångt brunt hår så är det den beskrivningen man utgår ifrån när man tar fram distraktorerna. Man ska inte försöka hitta personer som är så lika den misstänkte som möjligt.
Men det finns undantag. Exempelvis kan det ju vara så att den misstänkte färgat håret blont och klippt sig i ett försök att förändra sitt utseende. Då vill man inte att alla distraktorer ska ha brunt medellångt hår och endast den misstänkte har blont kort hår. I detta fall utgår man ifrån den misstänktes utseende när man tar fram distraktorerna. Man kan också välja att genomföra fotokonfrontation om man har tillgång till en bild på den misstänkte och hur denne såg ut innan.
Viktigt att tänka på
En sak som är bra om man kan göra, men som så klart kan vara svårt på grund av praktiska omständigheter, är att personerna som instruerar vittnet inte själva bör veta vem av figuranterna som är den misstänkte. På så sätt kan de inte påverka vittnet i någon riktning.
Man bör också påpeka tydligt för vittnet att det kan vara så att gärningspersonen inte finns bland figuranterna. En metaanalys omfattande 2 500 deltagare och vittnen visade att felaktiga utpekanden minskade med ungefär 40 % om vittnet får denna sorts instruktion.
Referenser
Källor och länkar
Böcker, artiklar och material som ligger till grund för innehållet.
Bok
Granhag, P. A. (2001) Vittnespsykologi. Studentlitteratur
Bok
Ainsworth, P. B. (1998) Psychology, Law and Eyewitness Testimony. Wiley